Förståelse av svår aorta ateroskleros: Min personliga resa genom diagnos och behandling

Du vet den känslan när något bara inte känns rätt för dig, men du kan inte riktigt sätta fingret på vad det är? Så började det för mig. Det var bara en konstig känsla av att något var fel—inget för alarmerande, bara lite trötthet här, en del tryck över bröstet där. Jag skyllde på stress, kanske brist på träning, men jag kunde aldrig föreställa mig att det var något så allvarligt som ateroskleros. Den dagen jag äntligen satte mig ner med min läkare för att gå igenom testresultaten, lärde jag mig mer om min kropp på en timme än jag hade gjort på flera år. Ateroskleros, som hon förklarade, är mer än bara en medicinsk term; det är ett tillstånd där plack byggs upp i dina artärer, vilket leder till alla möjliga komplikationer. Jag hade att göra med svår aortaateroskleros, och det påverkade inte bara mitt hjärta—det påverkade hela mitt cirkulationssystem. Ju mer hon pratade, desto mer sjönk verkligheten in. Det handlade inte bara om högt kolesterol eller lite plack här och där. Vi pratade om kalkhaltig aortaateroskleros, ett tillstånd som skulle kunna leda till allvarliga problem som aneurysm om det lämnades obehandlat. Jag undrade ständigt: "Hur hamnade jag här?" och viktigare, "Vad kan jag göra åt det?" Det som överraskade mig mest var kopplingen mellan ateroskleros och andra tillstånd som jag aldrig ens hade hört talas om, som renal artär ateroskleros. Läkaren förklarade hur plackuppbyggnaden i mina artärer inte bara påverkade mitt hjärta utan också mina njurar, och hur allt detta var sammankopplat. Det kändes överväldigande, som om jag höll på att lära mig ett helt nytt språk—språket för min egen anatomi. En av de svåraste delarna var att förstå de potentiella konsekvenserna. När hon nämnde risken för ett aneurysm orsakad av aterosklerosen i mina artärer, kändes det som ett slag mot magen. Tanken att mitt tillstånd skulle kunna leda till något så farligt var skrämmande. Men sedan kom den stora frågan: Kan något av detta vändas? Jag minns att jag frågade henne, nästan desperat, "Kan cerebral ateroskleros vändas?" Hennes svar var försiktigt. Även om vissa livsstilsförändringar och behandlingar kunde sakta ner sjukdomens framskridande, kunde skadorna som redan hade gjorts enkelt inte ångras. Det var en svår sanning att ta in, men det gav mig också den push jag behövde för att agera. Uttalet av alla dessa medicinska termer—som ateroskleros på franska eller till och med på engelska—var det minsta av mina bekymmer. Vad som betydde något var att förstå hur man lever med detta tillstånd. Jag började forska på egen hand, försökte förstå hur kranskärls ateroskleros relaterar till kranskärlssjukdom (CAD) och vad det innebar för mitt dagliga liv. Informationen var tät och ibland förvirrande, men jag vägrade att låta det stoppa mig. Jag lärde mig att subklinisk kranskärls ateroskleros är när sjukdomen är närvarande men ännu inte orsakar symtom, vilket fick mig att inse hur lycklig jag var som hade upptäckt detta innan saker blev värre. Det var en väckarklocka, en som jag behövde lyssna på omedelbart. I efterhand inser jag att tecknen alltid har funnits där, men jag visste inte hur jag skulle läsa dem. Nu är jag mer uppmärksam på min kropp och mer proaktiv när det kommer till min hälsa. Resan har inte varit lätt, men den har varit nödvändig. Jag har gjort förändringar i min kost, börjat träna regelbundet, och jag är fast besluten att hantera detta tillstånd på lång sikt. Ateroskleros kan vara en del av mitt liv nu, men det definierar mig inte.